En av tankarna med Thailand var att jag skulle börja om med dig jag avslutade för 8 år sedan. Nämligen att träna. Innan jag åkte träffade jag Johan-PT som tog fettprover och lite annat på mig. Jag anade hans svar innan och gjorde det enbart för att sporras. När han konstaterade att jag hade fettdepåer som inte var passande en man i min ålder fick jag trots föraningar ångest. Sibylla hade saktat men säkert ”hjälpt” mig bygga något som håller värmen på vintern.
Väl här inledde jag med massage. Skönt var det men lite ont gjorde det allt. Efter tre massagetillfällen kunde jag inte sova. Ryggen värkte och jag hade tappat känseln i vänsterarmen. Det blev läkarbesök där det konstaterades att den 45kg:s thaimassören lyckats med konststycket att peta loss ett revben på baksidan. Träningen ställdes in. Nu, lagom till att det känns bättre, fick jag en alkoholrelaterad skada. På väg till baren (då nykter) sparkade jag foten i en sten och fläkte upp halva storttån. Min läkare, som verkar vara intresserad av den asiatiska andevärlden, försökte förklara att min kropp vill säga något. Det enda jag kan tolka det som är att tjockisen i mig är förbannad att jag försöker träna och längtar efter kebabrullar med extra stark sås i Sigtuna. Tror anden vill få mig att se ut som Buddha.
Igår blev det debut inom Yoga. Har sällan känt mig så felplacerad. Jag har en självbild av en relativt sportig person men det som visades upp igår var en gammal man som grät när han inte ens kunde göra en solhälsning för det stramade överallt. Sedan är jag inte djup nog. Fnissade som en liten skolflicka över alla namnen på övningarna, kroppspositionerna och instruktörens försök att få mig att hitta zonen och tacka de olika gudarna (allt från sol, vind och vatten och annat Ted Gärdestad sjöng om) för att jag fick vara där. Blev inte heller bättre av att baren bredvid spelade Nirvana och bartendern rökte så mycket gräs att jag nästan blev hög att sitta i närheten. När sedan den danska herren bredvid mig på yogamattan (troligen fast i en kvinnas kropp med tanke på smink, naglar och rörelser) brände av en riktig brakskit i Solhälsningen gick det inte längre. Jag kunde inte hitta zonen. Det var mer en frizon för alla mina fördomar om solhälsningar och fötter över huvudet samtidigt som man bad till husmusen.
Nej, jag är både för stel och omogen för yoga. För allas trevnad och tjockisen inom mig är det nog säkrast att jag håller mig till kebabrulle med extra stark sås.
Följ mig gärna på Twitter (@enpappasdagbok)