Dan före dopparedan. Äldsta dottern fick dispens att sova i vår säng ikväll. Visserligen en sanning med modifikation med tanke på att hon i stort sett varje natt dyker upp mellan 02-04. Men jag kände mig som en bättre förälder när jag skrev att hon normalt inte sover i vår säng.
Frun hade tidigare under kvällen avgivit ett löfte att dottern skulle få ett glas julmust som glömdes bort. Fram till att det var dags att borsta tänderna. Då kom den lilla fröken på det och körde den klassiska ”man får inte lova till barn om man inte håller vad man lovar” varpå fruns dåliga samvete tvingade ner henne till kylskåpet.
Då vi var placerade i sängen framför tv:n fick hon avnjuta sina svarta kolsyrade sockerdroppar i sängen. ”Titta!” utbrast hon och pekade exalterat på tv:n. Resultat: julmust i hela sängen. Jag skällde ut mig själv inombords för att brutit mot mitt löfte att barnen INTE får äta och dricka i sängen efter senaste gången de hade ”myskväll” i vår säng. Såg ut som du kastat in popcorn, chips, godis och läsk till utsvultna Robinson-deltagare som fick äta upp det i mörkret på tid utan att använda händerna.
Men nu gick jag i fällan. Inte ens hennes ”jag-vet-du-kommer-falla-för-denna-blicken” tilltalade mig efter torkat upp vårt numera batikfärgade lakan. Sedan kröp hon upp och viskade ”jag älskar dig”. Kände i stunden att jag troligen serverat ett julbord i sängen om hon frågat mig. Vilket vidrig knep att spela på känslor. Unge!