Efter några dagars besök hos modern i Skåneland för att fira Ubbes födelsedag var tanken idag att åka till Tivoli i Köpenhamn. Frun var avundsjuk på vårt besök men eftersom pojkarnas skola tvingade de att stanna hemma fick hon följa oss via foto. Då regnet valde att attackera begav jag och Liv oss mot ett lekland i Halmstad. Vida fick stanna hos hennes farmor för att vi skulle få chansen att göra något ihop, bara jag och Liv. Vida, som är högt älskad, har en intensitet som skulle få Duracell-kaninen att kännas som deltagarna i Biggest Loser innan de anmälde sig till programmet. Därför blev det bara jag och Liv som åkte.
Leklandet i all ära men när jag två meter lång krupit runt i tunnlar och andra dregelinfekterade utrymmen fick jag nog. Lekland kan vara topp-3 mest snuskiga som finns. Har inga fobier eller annat men stanken av barnpiss, fotsvett och smuts över allt fick mig att hellre äta raw food i Bangladesh. Regnet slutade vid lunchtid så vi begav oss till ett udda äventyrsland istället. Till min lycka trodde alla Halmstadbor att det regnade vilket gjorde att vi, förutom på fyra andra familjer, hade hela parken för oss själva.
Upptäckte snart att alla som arbetade med de olika attraktionerna troligen var polacker. Inget konstigt med polacker men dock väldigt konstigt att alla var det och såg likadana ut. Tanken om de var bröder med sina mammor slog mig mer än en gång och allt som oftast kom jag på mig själv se mig över axeln för att säkerställa att ingen tandlös The Hills Have Eyes-galning jagade mig och dottern.
Vi bjöds på en piratshow med fler skådisar än barn som tittade och en något udda cirkus där en 50-årig kvinna med en frodig buske under armen gick på lina till La Isla Bonita. Där och då tänkte jag att jag aldrig skulle få återse min familj. Droppen var när cirkusprinsessan bad om en frivillig och dottern skrek ja. Det fanns helt enkelt inte så många alternativ. Som en del i showen fick hon en träbricka runt halsen där personalen sedan utförde ett nummer som gick ut på att de skulle köra två svärd genom halsen på dottern. Vill tillägga att hon nyss fyllt fyra år. Hon såg livrädd ut och jag övervägde att storma scenen. Dock var hela upplägget så risigt att jag var mer rädd för att personalen skulle bita mig än att dottern skulle skadas av cirkusakten.
Själva tivolit såldes troligen till Halmstad från Tallinn efter att importerats från Gulag. Många skruvar var ersatta av silvertejp och den kedjerökande maskinisten på karusellen med cirkushästar var mer intresserade av att räkna sin lön han fick kontant i ett kuvert än att titta på de två barnen som åkte runt på trebenta karusellhästar med dammvippor från Rusta på huvudet.
Det har med andra ord varit en intressant dag. Jag är otroligt glad att vi åkte dit för dottern uppskattade det mer än vad hon gjort med Tivoli i Köpenhamn som hade kostat tio gånger så mycket. Själv uppskattade jag det för att det var en av min mest surrealistiska dagar i mitt liv. Så stort tack till familjen vars 38 söner och döttrar hjälpte min dotter att få en fantastisk dag. Vi kommer definitivt åka dit igen, jag och dottern. Dock av helt olika anledningar.